Diabetes (Diabetes Mellitus) är inte en utan flera olika sjukdomar med olika orsaker och olika behandlingar. Den gemensamma nämnaren är att sockerhalten i blodet är för hög.
(Ett nytt fönster öppnas)
Vid diabetes typ 1 har bukspottkörtelns egna förmåga att producera insulin helt eller nästan helt slutat att fungera. Kroppens immunsystem angriper och förstör de celler i bukspottskörteln som producerar insulin. Forskarna vet inte varför detta sker.
Vid diabetes typ 2, även kallad åldersdiabetes, kan bukspottkörteln fortfarande producera lite insulin, men den mängd som produceras räcker inte för kroppens behov. Det beror på två saker. Kroppen klarar inte av att öka insulinproduktionen tillräckligt mycket när sockerhalten i blodet stiger till exempel efter en måltid. Själva vävnadernas förmåga att använda det insulin som finns är nedsatt. Det gör att det går åt mer insulin för att ”öppna” cellen så att den ska kunna ta emot sockret i blodet.
Symtom på diabetes / insulinbrist
Symtomen visar sig inte förrän mellan 70 och 80 procent av de insulinproducerande cellerna förstörts. De första tecknen brukar vara stora urinmängder, ökad törst, onormal trötthet och ibland också viktnedgång.
Att mängden urin ökar beror på att socker utsöndras med urinen genom njurarna och drar med sig vatten. Eftersom man på grund av detta förlorar mycket vätska ökar törsten. Tröttheten och viktförlusten beror på allvarliga störningar i ämnesomsättningen som också beror på insulinbristen.
Hur kommer det sig då att immunförsvaret som ska försvara kroppen mot infektioner angriper och förstör de egna cellerna? Det vet man inte. Många forskare hävdar att det rör sig om en kombination av ärftliga anlag och någon yttre miljöfaktor som kanske virus eller någon kemikalie, för att starta angreppet
Behandling vid diabetes och insulinbrist
Insulin förstörs om det kommer i kontakt med mag- och tarmkanalens safter och kan därför inte tas i form av tabletter. Istället tillför man kroppen insulin i form av injektioner med insulinpenna eller insulinpump. Alla patienter med typ 1-diabetes behandlas med insulin. Målet med behandlingen är att få en så normal blodsockernivå som möjligt.
Personer som har anlag för att få typ 2-diabetes kan hålla sig friska så länge insulinbehovet inte är större än förmågan att producera insulin. När behovet av insulin ökar, till exempel om patienten går upp i vikt, kan den kritiska gränsen passeras och sjukdomen bryta ut. Den här typen av diabetes ökar i länder där levnadsstandarden stiger vilket innebär att människorna börjar äta mer fettbildande mat samtidigt som de är mindre fysiskt aktiva på grund av att kroppsarbetet minskar.
Ungefär en tredjedel av alla människor med typ 2-diabetes i Sverige behandlas genom att lägga om sina matvanor och motionera mer för att gå ned i vikt. När man går ner i vikt räcker den egna insulinproduktionen till igen samtidigt som fysisk aktivitet ökar känsligheten för insulin. Blodsockernivåerna blir då mer normala. Ytterligare en tredjedel behöver också tabletter för att hålla blodsockret på normal nivå. Medicinen ökar den egna insulinproduktionen eller vävnadernas känslighet för insulin. Den sista tredjedelen behöver precis som människor med typ 1-diabetes dagliga injektioner med insulin.
Insulin är gratis för den enskilde. Detsamma gäller de förbrukningsartiklar (insulinpenna och insulinpump) som behövs för att tillföra kroppen insulin eller som behövs för egenkontroll (blodsockermätare) av medicineringen om de förskrivits av läkare/diabetessjuksköterska.
Kommentarer